Ganska händelselös helg, igår hämtade jag ut lite ny medicin, diskade, städade lite..  Idag blir det tvättdag delux, för hur äckligt det än låter så har jag då fan inte tvättat på flera månader.. Kläderna har legat på ett skitigt golv och blivit trampade på, samtidigt som jag har tvingats använda dom ändå, i brist på rena kläder.

Vet inte riktigt varför jag inte har tagit mig för att varken tvätta eller städa, har som inte haft lust alls. Normalt sett när det går såhär lång tid mellan städ/tvätt, så brukar det bero på att jag mår dåligt. Oftast om jag har haft alldeles för lite medicin hemma. Då blir jag orkeslös, grinig och isolerar mig utan att lyfta en pinal. Under just denna period så har jag faktiskt mått bra och fått min medicin varje dag. Så därför förstår jag inte riktigt varför det gått så lång tid. kan det vara så att jag bara inte har haft nån lust? sen har jag iochförsig jobbat rätt så mycket, om det har med saken att göra.. Har jobbat, kommit hem, däckat i soffan, vaknat och varit uppe nån timme och sen gått och lagt mig igen.  Helt död.

hur som helst så är det tvättdag idag, och det är så underbart när det är klart. Ingenting slår att få lägga sig i rena underkläder i en säng med nytvättade krispiga lakan(älskar ordet krispig). En normal människa skulle väl påstå att det inte är så konstigt att ha på sig rena kläder, “det har man väl alltid”.. men det funkar inte riktigt så för mig. Rena kläder är lyx.

Annars så är jag själv denna helg. Sambon har åkt på kryssning och som vanligt sitter jag spänd som en fiolsträng här hemma. Hatar det, men kan samtidigt inte rå för det.  Eftersom han sårat mig så himla många gånger förut(läs för två år sen) så har jag jättesvårt för att vara glad  åt att han får åka iväg och roa sig. Så fort jag hör meningen “Jag ska åka iväg med firman på resa/fest” så får jag is i magen. Jag blir inåtvänd och nästan otrevlig och kan inte tänka på nått annat än hur fel det kommer att bli, och hur jag kommer hitta oanständiga sms från äckliga brudar i hans telefon.

Samtidigt som jag litar på honom(för det gör jag verkligen, för jag VET att han har förändrat sig) så består känslan ändå liksom. Jag har samma känsla i magen som förut, trots att jag VET att inget kommer hända. Vill gärna skulle på hans arbetskamrater, för de ÄR faktiskt sviniga när de dricker. De dricker sig alldeles för fulla, hånglar runt och är otrogna, ja.. Är rädd för att min älskling ska falla för grupptrycket och dricka lika mycket som dem, och att det sen ska gå åt helvete på nått sätt.. Hade han åkt med vilket annat gäng som helst som går ut på ett normalt sätt så skulle jag vart lugn. Men det här är såna grabbar som inte ens skäms när dom är otrogna och skulle ALDRIG berätta för mig om min M skulle göra bort sig. ALDRIG. För alla dom är likadana. Äh.. Skulle kunna tjata ihjäl mig om det där.. Skulle behöva bearbeta det på nått sätt, få ur mig det och slippa lida så förbannat varje gång han ska iväg på utekvälll.

Nu har jag skrivit bra mycket för att vara mig. Ska åter bege mig till den illastinkande tvättstugan(tror det är nå fel på avloppet där) och ta ut kläderna ur maskinen. Sen ska jag hem, laga iordning en nachotallrik och sen ta mig  en stadig dos medicin, så jag slocknar till på soffan ett tag..

Skulle inte palla ett svek till

Advertisements

God kväll världen..

Posted: January 15, 2011 in Uncategorized

.. Och hur jag har längtat efter helg!

Trots att jag är ganska opioid-skadad så jobbar jag faktiskt. Har skottat snö hela veckan, vilket har gjort mig till ett vrak med massvis med träningsvärk. Ska nog pröva om Voltaren hjälper mot det..

Annars är det här första inlägget i bloggen. Här tänkte jag ta upp lite av mina egna drogrelaterade problem, vardagssaker och lite drogpolitik. Lite av varje helt enkelt.. kommer dessutom att lägga upp lite bilder på lite olika saker.

Hinner inte skriva så mycket mer.. Men slänger upp ett inlägg lite senare ikväll.

Nu ska jag gå och hacka lite, så jag slipper göra det varje gång jag ska ta en dos..

På återseende / MrsQ